Två inte så allvarliga CV:n
Ofta när jag varit på konserter och läst i programmet vad konstnären ifråga har gjort har jag tänkt på hur meningslöst det hela är. T.e.x. har jag varit och hört en orkester och det står långa ramsor i programbladet om hur mycket dirigenten har åstadkommit och hur jävla duktig han är. Dels känner jag ett mindervärdeskomplex över att inte ha uppnått något av allt det fina dirigenten har uppnått i sin karriär, och dels så känns informationen inte intressant.
Det intressanta för mig är snarare den konstnärliga upplevelsen som jag får eller inte får här och nu, och inte hur bra dirigenten har varit någon gång tidigare. Ibland gör konstnärer ett mycket dåligt intryck fastän de rimligtvis borde vara fantastiskt bra, med tanke på alla priser och lovord de fått för sin tidigare verksamhet. Ändå känns det kanske tråkigt och mediokert just nu. Det motsatta händer också ibland. En lokal liten orkester med en föga berömd och erkänd dirigent spelar en riktigt bra spelning. Om jag då får en fin upplevelse av konserten är det väl fortfarande en fin upplevelse fastän man inte skulle ha trott det på basen av deras korta och föga imponerande CV.
För att roa mig själv och kanske som lite självterapi mot bitterhet skrev jag en positiv och en negativ CV. I den positiva CV:n framställer jag mig själv som MYCKET kompetent utan att direkt ljuga. Jag vlnklar bara saker så att de låter som större prestationer än de verkligen är. I den negativa CV:n framställer jag mig själv som en VERKLIG förlorare vad gäller karriär. Här ljuger jag inte heller, men väljer helt enkelt att plocka fram mina misslyckanden.
Om ni vill läsa dem, så varsågod. Ni får höra om en FANTASTISK musiker och en SKITDÅLIG musiker som är samma person. Och som sagt: utan lögner, bara speciella vinklingar och antydanden.